Smärtan i bröstkorgen strålar ut till hela kroppen, jag rycker till och biter mig i läppen för att inte skrika. Biter ihop för att inte visa hur ont jag har. Har insett att jag inte vill ha någons hjälp längre...förrut ville jag ha någon som förstod mig, någon som kunde känna samma smärta som jag. Men jag har insett att någon sådan finns inte så därför har jag gett upp.

Känner mig mer ensam än någon nu också nu när jag slutat leta efter någon som kan hjälpa mig. Värst om nätterna när det känns som mörkret ska sluka mig och smärtan i bröstkorgen river ännu mer.

finns bara tre ord som kan beskriva hur jag känner just nu:

Jag orkar inte.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

00.40 och här ligger jag igen, stirrar upp i taket och kan inte sova. Läser gamla inlägg, bläddrar snabbt igenom vissa, orkar inte läsa det.  Kampen mot mig själv fortsätter...kommer den någonsin att vara över?  Tror inte det. Min andra hälft l...

23 juni! vars far tiden? Satan så fort allting har gått, gått ut skolan vilket fortfarande inte har slagit mig?? Förstår inte varför det inte grabbar tag i mig, en sån stor händelse...men det kommer väl snart hoppas jag=)   annars vill jag inte...

Jag vet inte vad jag vill längre, vad jag har i åtanke...   Jag vet vad det är som håller mig kvar här, och om det inte funkar så kommer mitt hjärta gå i tusen delar och jag har då redan planerat att skulle det hända ska jag flytta så långt bort ...

jaa...det var ett tag sedan man var in här. Har mer och mer börjat glömma bort denna dagbok.   Och vad har hänt under tiden? Inte mycket egentligen fast ändå. Har iaf fyllt år :) Börjar inse att sommaren närmar sig och som varje år får jag mer ...

Länge sedan jag skrev nu, har inte kunnat hosta upp några enstaka ord för hur jag känner och mår just nu. Om man fick välja skulle man mer än gärna sova bort några veckor eller månader...   Känner hur det "gamla" hålet i bröstkorgen slits upp m...