Länge sedan jag skrev nu, har inte kunnat hosta upp några enstaka ord för hur jag känner och mår just nu.

Om man fick välja skulle man mer än gärna sova bort några veckor eller månader...

Känner hur det "gamla" hålet i bröstkorgen slits upp mer och mer av ny skit som kommer. Hur länge ska bröstkorgen orka bära innan jag kollapsar.

Har funderat på en sak...kan man både känna sig ensam och att vilja vara ensam samtidigt? Kan man känna sig glad och arg samtidigt? Kan man må förjävligt och må bra samtidigt??

Vet inte vad jag ska göra, ta en dag i taget...låter enklare än vad det är.