Börjar försvinna mer och mer från den här bloggen, eller ska jag säga min "dagbok". Vet att jag knappt har någon läsare men skriver här för min egen skull nu, få skriva av mig lite.

Känns som jag börjar växa upp, fyller snart ett år äldre och inser att jag måste lämna den gamla Malin bakom mig. Men det är svårt, hon klamrar sig fast, vill inte släppa taget, vet inte heller om jag vill släppa taget om henne, vad skulle jag vara utan den lilla flickan med dom stora blå ögonen som är så trasig?

Jag vet att jag fortfarande är så trasig inombords, jag känner av det såå väl vissa stunder. Känns som jag är tillbaka där jag en gång varit då. Men jag vet att jag är helare nu än förrut.

Önskar jag fortfarande hade någon att prata med, någon som förstod mig och höll om mig när det gör som ondast. Men det finns ingen.

Allt för den gången.