Oj, var väldigt länge sen jag skrev nu...har inte vetat vad jag ska skriva och vet inte det fortfarande heller. Har hänt så mycket fast ändå inte.

I skolan är det väll som vanligt, försöker orka med dom skolarbeterna vi har men har verkligen ingen ork. Försöker nog med att orka med allt hemma och ibland när man redan kommer till skolan med den tunga sten-väskan på ryggen med all skit man fått hemmifrån så lastas det på ännu mer sten av "kompisarna". Vet inte om jag kan kalla dom kompisar, det är bara fel på mig och dom har inget problem att säga det till mig...Dom kanske kramar en men när man vänder sig om så hugger dom en i ryggen. Vad ska man säga åt det, thats life?

Känner att jag bara ibland skulle vilja slå till dom i skallen...

Känner som jag bara ibland skulle vilja ge upp igen. Lägga mig ner och gråta som jag gjorde förr. Jag har tittat på ärren på mina armar och försökt sudda bort det som har varit och försökt levt istället.

Jag lyckades ett tag faktiskt men nu känner jag att det jag har suddat bort är påväg tillbaka, för ingenting går att radera från ens hjärna, hjärta och kropp. Det finns alltid där i undermedvetandet, inne i hjärtat så vet du att det finns kvar. Man kan sudda bort det ett tag för att försöka må bra, du kanske lyckas med det kan inte alltid vara bort suddat...

Mörkret runt mig börjar kännas mer skräckinjagande. Jag önskar jag hade någon som förstod, jag söker i folks ögon runt mig efter hjälp i deras ögon om dom skulle förstå...men jag hittar ingen, inte ens min egen pojkvän...

Orkar bara inte mer...

Ska försöka skriva mer men kan inte lova något...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

00.40 och här ligger jag igen, stirrar upp i taket och kan inte sova. Läser gamla inlägg, bläddrar snabbt igenom vissa, orkar inte läsa det.  Kampen mot mig själv fortsätter...kommer den någonsin att vara över?  Tror inte det. Min andra hälft l...

23 juni! vars far tiden? Satan så fort allting har gått, gått ut skolan vilket fortfarande inte har slagit mig?? Förstår inte varför det inte grabbar tag i mig, en sån stor händelse...men det kommer väl snart hoppas jag=)   annars vill jag inte...

Jag vet inte vad jag vill längre, vad jag har i åtanke...   Jag vet vad det är som håller mig kvar här, och om det inte funkar så kommer mitt hjärta gå i tusen delar och jag har då redan planerat att skulle det hända ska jag flytta så långt bort ...

jaa...det var ett tag sedan man var in här. Har mer och mer börjat glömma bort denna dagbok.   Och vad har hänt under tiden? Inte mycket egentligen fast ändå. Har iaf fyllt år :) Börjar inse att sommaren närmar sig och som varje år får jag mer ...

Länge sedan jag skrev nu, har inte kunnat hosta upp några enstaka ord för hur jag känner och mår just nu. Om man fick välja skulle man mer än gärna sova bort några veckor eller månader...   Känner hur det "gamla" hålet i bröstkorgen slits upp m...