I morgon är det en ny månad, november. Känns ändå bra med vinter snart, tycker det är mysigt =)

Vet inte riktigt vad jag ska skriva, står still i huvudet...Har firat halloween i helgen och har nog blivit för mycket alkohol men den gör ju så smärtan i mitt hål i bröstkorgen försvinner, den gör så att jag försvinner. Känns väll mindre bra dagen efter men det är väll smällen man får ta.

Har även bara för ett tag sedan fyllt år, hela 17 år =) ganska sent på året men det funkar, hade en bra födelsedag men min släkt och min pojkvän =)

Har börjat tänka på hur lite han känner mig egentligen...Det jag skriver här som ni läser och får veta, vet inte ens han om. Han har ingen aning om hur trasig jag är egentligen, kanske för att jag försöker le som mest när det är som smärtsammast. Varför jag inte har berätta något för han kan jag inte förklara, har varit påväg att göra det några gånger men något inne i mig har alltid stoppat mig i tid.

Nu ska jag fika lite sen ser vi vad som händer idag.

Oj, var väldigt länge sen jag skrev nu...har inte vetat vad jag ska skriva och vet inte det fortfarande heller. Har hänt så mycket fast ändå inte.

I skolan är det väll som vanligt, försöker orka med dom skolarbeterna vi har men har verkligen ingen ork. Försöker nog med att orka med allt hemma och ibland när man redan kommer till skolan med den tunga sten-väskan på ryggen med all skit man fått hemmifrån så lastas det på ännu mer sten av "kompisarna". Vet inte om jag kan kalla dom kompisar, det är bara fel på mig och dom har inget problem att säga det till mig...Dom kanske kramar en men när man vänder sig om så hugger dom en i ryggen. Vad ska man säga åt det, thats life?

Känner att jag bara ibland skulle vilja slå till dom i skallen...

Känner som jag bara ibland skulle vilja ge upp igen. Lägga mig ner och gråta som jag gjorde förr. Jag har tittat på ärren på mina armar och försökt sudda bort det som har varit och försökt levt istället.

Jag lyckades ett tag faktiskt men nu känner jag att det jag har suddat bort är påväg tillbaka, för ingenting går att radera från ens hjärna, hjärta och kropp. Det finns alltid där i undermedvetandet, inne i hjärtat så vet du att det finns kvar. Man kan sudda bort det ett tag för att försöka må bra, du kanske lyckas med det kan inte alltid vara bort suddat...

Mörkret runt mig börjar kännas mer skräckinjagande. Jag önskar jag hade någon som förstod, jag söker i folks ögon runt mig efter hjälp i deras ögon om dom skulle förstå...men jag hittar ingen, inte ens min egen pojkvän...

Orkar bara inte mer...

Ska försöka skriva mer men kan inte lova något...

Jag vet inte vars jag står längre. Jag vet inte vilken väg jag ska ta...har jag någonsin vetat det? Nej det har jag nog inte men jag känner mig mer vilse än någonsin. Jag önskar jag kunde dra ut mig själv från skalet jag byggde upp runt mig för så länge sen. Vill inte vara Jag helt enkelt...

Kommer jag någonsin duga? Det känns som jag har kämpat med det länge nu, men det kanske bara är en inbillning.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till.. jag vet inte hur jag ska bete mig.. Jag vet inte vad jag ska göra!

Det lockar att fly igen så som jag har gjort. Men om jag gör vet jag att det kommer konsekvenser sen...

I am lost..

Livet känns rätt bra nu. Är rätt lugnt hemma, har världens bästa pojkvän och har blivit bättre på att röra på mig =) Jag ska gå ner i vikt, jag ska bli smal! =D Så i morse var jag ute och sprang sen så när jag kom hem gjorde jag lite armhävningar och situps och så. Till middag blir det frukt tror jag =)

Har inte så mycket planerat i veckan dock, har blivit dålig på att höra av mig till kompisarna så ska väll ringa dom någon dag. =)

Nu blir det slöa framför en film och sakna mig älskling <3

har det inte hänt så mycket som vanligt...bara tagit det lugnt och så :)

har inte gått så bra för mig idag att börja på min diet...ny dag i morgon. Jag ska bli smal! =)

nu ska jag se en film tror jag. Fick just sms av älsklingen också =) <3

vi hörs.

Känns som jag bara vill lägga mig ner och ge upp allt jag försökt göra. Känner mig så misslyckad! Som jag inte klarar av att göra någonting rätt...

Vet att det är sant men jag kan inte ändra på det som varit. Det gäller att blicka framåt och försöka göra framtiden bättre.

Ska också försöka bli smal nu, vet att man inte ska jämföra sig med andra men vill verkligen se ut som **** då blir jag nog glad och kommer nog trivas med mig själv, men vägen dit är lång. Önskar jag var som **** i personligheten också, jag är så tyst och blyg...

Känns som att jag bara duger om jag lyckas likna ****

Nä nu ska jag försöka skjuta bort smärtan från huvudet och smärtan från bröstkorgen som verka vilja döda mig och försöka sova. Försöka går ju alltid.

ha det bra hörrni. Godnatt

Jag vet att jag sjunker, men har ingen aning om vars..

Livet känns mer och mer oplanerat, som om jag var tvungen att ha ett schema varje dag för att hålla mig sysselsatt med någonting.

Can we pretend that airplanes in the night sky are like shooting stars?

I could really use a wish right now...

It hurts so bad...and I don't know if am going to ignore it or not!