Ska börja med att säga ursäkta för mitt dåliga uppdaterande. Har varit hos pappa så det är därför :)

Måndag idag och jag var verkligen inte pigg när jag vaknade. Jag funderade ett tag på att stänga av väckaren och lägga mig och sova igen men det blev så att jag for till skolan ändå.

Nu ska jag gå och baka något för jag är sjukt sugen på nå kakor (A)

höres.

..........................................

Det var som att någon slog till mig över magen så jag föll omkull sedan stod och trampade på mig, luften ur lungorna pressades ut och hela kroppen skrek av smärta. Ville vika mig dubbel, ville bara sätta mig ner och gråta. Smärtan strålade i hela kroppen och det gjorde ont att andas.

Varför ser ni inte? Det som slet och rev mest i bröstkorgen var nog när jag fick höra lögnerna. Jag vet att det inte kan vara sant för då skulle jag ha sett det tidigare.

Jag känner mig som ett tomt skal. Så fult och trasigt på insidan, där bara jag kan se det. Är det verkligen så osynligt för alla andra, jag tittar på dom som har sett mig nästan varje dag i 16 års tid, min familj, har inte ens dom sett in i ögonen att något har förändras fast det är vissa av dom som har orsakat det.

Åå jag blir galen, ska jag måste skrika och gråta mot dom för att visa dom hur ont det gör...?

Jag slår ner allt som har dykt upp, slår ner det till mitt fack där allt som jag skjuter bort hamnar.