vill gömma mig, springa iväg från mig själv. Hålet i bröstkorgen skickar ut mer smärta i hela kroppen och jag kämpar för att inte gråta. Allt snurrar i skallen och mot eftermiddagarna på nästan varje dag har jag fått huvudvärk.

Försöker vara stark men det är som sagt svårt när den lilla versionen av mig sitter någonstans i mig och bara hånflinar åt mig och gör allt för att ge mig mer smärta.

Vart chokad först men sen insåg jag det

att jag klarar det inte.