...Le istället för att visa hur ont det gör inombords. Det där hålet i bröstkorgen river och sliter men jag försöker att ignonera det med allt jag kan. Jag ska vara glad bland folk, jag ska inte vara den där sura personen som går omkring tyst hela dagarna...jag vill le och skratta när jag är med mina nära och kära för dom får mina tankar på andra banor, vilket är bra!

Även om jag verkligen kan längta till mitt rum där jag kan stänga in mig och bara ta bort det där leendet för ett tag så är det faktiskt bra också att ta fram det där leendet ibland och inte bara för alla andras skull utan för min skull också. 

När jag lägger mig i sängen för att sova så blir jag lite nervös för att det där hålet ska slita ännu mer och att hela kroppen ska spänna sig. Men det kommer aldrig, jag tittar upp i taket och känner en våg av lugn komma. Jag tar ett djupt andetag och blundar....

Sedan somnar jag....<3