Dagarna bara rusar iväg, snart börjar jag jobba också. Som tur är så fick jag ju lite sommarlov först innan jag börjar jobba, jag hade turen som kunde få jobba hos några jag känner och inte inom kommunen =)

....................................

Jag ligger i sängen som vanligt varje kväll, tittar på mobilen som tyst ligger på mitt sängbord. Inget sms, inget samtal...kompisarna får då jämt sms och samtal av andra kompisar. Förrutom jag då....självklart!

Jag reser mig upp ur sängen, men så fort jag står upp så känns det som jag saknar något. Jag tittar ner mot sängen, där ser jag mig själv ligga kvar livlös på sängen...det ser nästan ut som jag sover, men jag vet att jag inte gör det. Ögonen är stängda och inga andtag hörs ifrån mig...

Jag får panik och försöker väcka mig själv men när jag ska röra vid mig så går det inte....det är som om att jag inte tar i något. jag skriker men ingen hör mig, jag visar inga tecken på liv heller där jag ligger...

Jag intalar mig själv om att allt kommer bli bra samtidigt som en del av mig skriker av panik och hetsar upp sig själv om att något är fel!

Plötsligt vaknar jag i sängen, jag är tvungen att ta ett tungt och djupt andetag för att få tillräckligt med luft i lungorna.

Jag sätter mig upp och gnuggar mig för ögonen, bara en dröm...det vet jag men dom känns så fruktansvärt verkliga.

Jag lägger mig ner i sängen igen, tittar på klockan och suckar när jag ser vad den visar, 03.47...Jag blundar och drar armarna runt knäna, det där hålet i bröstet river som faan. Gråter en tår, smärtan dödar mig innifrån.