Ärren som sitter i min arm verkar aldrig blekna eller försvinna...det var ju såå länge sedan jag gjorde dom nu och ändå är dom fortfarande lika synliga. Även om jag inte tänker på dom eller någon har kommenterat så sitter dom där. Fullt synliga, fula och redo att avslöja mig, vad jag har gjort mot mig själv. Nu tänker jag Varför i helvete var jag tvungen att skära mig men en liten del av hjärnan säger Men nästa gång du ska göra det så gör det längre in mot armen så är dom inte fullt lika synliga...

Jag skruvar upp volymen på musiken så den ska överrösta mina tankar, jag lägger mig ner och höjer min arm och stirrar på dom fula ärren...  

Härliga sovmorgon! Har nyss fikat lite och tänkte väll bara sitta vid datorn en stund och lyssna på musik eller något sen kanske se en film med syrran och mamma :)

Det var länge sen jag skrev att jag har varit hos min pappa, men jag har faktiskt varit där men bara över dagen alltså inga långa besök har det blivit där...tänkte bara säga det så ni vet.

............................

Jag satt bara och tittade på det lilla barnet som bara är några veckor, så älskat av omvärlden, så många som tittar på detta barn med kärlek i blicken. Hålet i bröstkorgen slet till en gång och pressade luften ut från mina lungor. Hela kroppen spännde sig som i ett försök att göra ett motstånd men det fortsatte slita, smärtan ilade ut till hela kroppen. En stor klump med tårar fastnade i halsen och jag var tvungen att anstränga mig för att inte låta tårarna stiga mot ögonen, jag kan inte gråta, inte nu när det är så många runt mig.

Flashbackar spelas upp i mitt huvud, tydligt och högt så hålet rev till lite mer.

Jag står mot mamma som står med sina ilska ögon och skriker lika mycket mot mig. Jag är rädd inombords, vill bara sluta skrika och gå och krama min älskade mamma, vill att hon ska omfamna mig och trycka mig mot hennes bröstkorg men det går inte. Istället står jag och skriker för att inte visa mig svag. Tillslut darrar kroppen av rädsla och utmattning, hur många psykiska sparkar ska denna lilla flicka med dom stora blå ringarna under ögonen orka?

Jag trycker mig förbi mamma som fortsätter skrika, det snurrar i huvudet och jag vacklar fram mot dörren medans jag sätter fötterna i skorna och letar efter jackan med handen, jag hör mammas ilskna steg mot mig när jag tillslut hittar jackan och öppnar dörren och springer ut. Jag vänder mig om för att kolla och hon står just då i dörröppningen och skriker åt mig att komma tillbaka. Jag vänder blicken bort från henne och fortsätter gå med snabba steg. Den kalla vinter kvällen får mig att huttra till och jag stirrar efter röken som bildas när jag andas ut.

Kylan känns skön mot min hud och jag fortsätter gå, jag vet inte vars jag ska men jag måste bara bort ett tag....

Blev en lugn hemma kväll för mig. Har legat på soffa med mamma och sett tv och ätit godis hela kvällen (A) hahaa så nu ska jag sova. :) 

Vi hörs i morgon. kram <3

...........................................

Allt snurrar bara just nu...