Det känns som den här veckan kommer gå jätte fort, hoppas nästan på det ;D

skolan idag gick lite fortare än den brukar. I morgon har vi inte så lång dag, massa lärare är sjuka blabla.. så jag kanske kommer hem lite tidigare än jag brukar :)

Vi åt jätte god middag idag och jag är nu proppmätt. Men nu har jag smällt middagen ett tag och snart så kommer några kompisar hit och vi får väll se om vi drar vidare sen. Måste röja upp lite här innan dom kommer.

Vi hörs sen. Kram <3

.............................

Hålet i bröstkorgen sliter till och jag rycker till. Jag hör musiken som spelas i öronen fast allt blir bara till ett svagt mummel och bildspelen och rösterna skriker i huvudet. Jag kniper ihop ögonen och trycker armarna mot bröstkorgen, hela kroppens muskler spänner sig. Jag trycker armarna lite hårdare mot bröstkorgen i ett försök att lindra smärtan och slappnar sedan av i armarna för att låta dom falla ner i mitt knä och öppnar ögonen. Jag tittar mig omkring för att se om någon i bussen såg min plötsliga smärta. Nej ingen visar något tecken på det.

Jag suckar och försöker slappna av men det är svårt, smärtan i kroppen är olidlig.

Marken utanför viner förbi och och vägstrecken blir bara suddiga. Tänk att det det ska göra så jävla ont så fort man kommer på något om en bakrund. Ett minne river extra i bröstkorgen, när jag var 10-12 år kanske så kom jag lite skakis till mamma med en lapp som jag fått från min skola om föräldrar möte, allas kompisar föräldrar ska fara på det men jag vet redan svaret från mina föräldrar fast jag inte ens lämnat lappen till dom. Mamma bara skakar på huvudet när hon ser lappen och snäser kallt till mig: Det där får din pappa gå på.

Lite ledsen men inte överraskad far jag till pappa men lappen, när han får ser den säger han bara: Jaha, men kan inte mamma gå på det där? För jag ska, hmm... jobba hela dagen.

Hur kunde jag tro att dom ens ville gå på något sådant som handlar om mig, om min klass, om min skola. Redan då kännde jag hur hålet i bröstkorgen brännde till lite.