Kom hem från pappa och släkten för en liten stund sen, grattade alla sen blev det god mat och massa annat gott så jag är proppmätt nu :) Nu är det ju söndag kväll och jag skulle ha satt mig och gjort lite skolarbeten nu fast det kändes fruktansvärt jobbigt men jag måste nog. *Suck* Kunde man inte bara spola fram tiden till typ fredag kväll??

Aja, det blir väll sätta mig och göra lite skolarbeten nu då och efter det blir det sova på direkten.

Vi hörs i morgon eftermiddag.

.....................................

Hur kan släkten vara så lättlurade, när dom frågar: Hej malin hur är det med dig då? Är allt bra i skolan och så?

Haha jag skrattar nästan...Jag hör mig själv svara: Jadå det är bara bra och det går bra i skolan, bara lite mycket skolarbeten och sådant. Sen känner jag hur jag ler, inombords så sitter den mörka lilla versionen av mig och skrattar, vi vet sanningen. Att det inte alls är bra, att du har ont i bröstkorgen varje dag så det känns som du ska dö och att du gråter nästan varje dag. Plus att det inte alls går bra i skolan, visst du har jätte bra, underbara kompisar som gör att dagen i skolan blir fylld med skratt men på lektionerna, lärarna och läxorna kan ju bara dra åt helvete.

Det känns som den här veckan kommer bli exakt som förra veckan fast hundra gånger värre. Hur i helvete ska jag orka med allt i skolan när jag knappt orkar hålla mig på benen vissa dagar??

Finns det någon gång i livet man kan ge upp utan att förlora något på det?

Ska strax åka iväg till pappa där det blir ett litet farsdags firande med god middag och efterätt, självklart är farfar och alla där <3

Har verkligen inte gjort mycket idag. Varit i mitt rum och pysslat lite, suttit vid datorn och självklart lyssnat på musik...haha värsta musik dagen för mig.

Nä nu ska vi fara, vi hörs lite senare. Kram

....................................

Självklart ska hålet i bröstkorgen fortsätta riva och slita, men jag kan inte göra något åt det. Det är bara att pressa ner tårarna som vill automatiskt komma för smärtan och klistra dit ett fejkat leende på munnen. Livet går vidare.

Jag vill dö inombords, lägga mig ner och gråta ut i någons famn för att det gör så ont. Men jag kan inte.

Jag önskar jag kunde gå och lägga mig och sova i flera dagar i sträck.

Det är som att dra bort ett plåster från huden fast tusen gånger smärtsamare i bröstkorgen. Jag rycker till av smärtan som strålar ut från bröstkorgen. Smärtan börjar djupt och smärtsamt i hålet i bröstkorgen och fortsätter ut till hela kroppen. Vill bara slänga mig ner mot kudden i sängen och gråta, det känns som tårarna har lagrats på och börjar bli för mycket.

Jag tittar mot mina vingar och sänker snabbt huvudet igen, varför ens titta på dom när jag vet hur trasiga och fula dom är. Jag kan inte flyga iväg hur mycket jag än vill och försöker. Vill kunna vara fri som alla andra, ha vackra, stora, vita vingar som gick att flyga iväg med. Jag känner att för varje dag som går som hålet i bröstkorgen river och sliter så trasas mina vingar sönder ännu mer.

Jag suckar men det känns som någon lagt en enorm sten över mig, det gör så ont.

Jag orkar inte...

Usch, hatar verkligen söndagar...

I morse vaknade jag lite tidigare än vad jag brukar, hade velat sova längre men jag tänkte att det var lika bra att stiga upp för då kanske jag kommer i sängen tidigare ikväll :P

Har inte orkat göra så mycket har bara suttit vid datorn, lyssnat på musik och ätit en liten lunch :)

Har hittat så många bra låtar så jag sitter och lyssnar på dom på hög volym, det är så härligt, speciellt om man har tänkt på något speciellt när man har lyssnat på den låten då kommer "minnena" tillbaka ;D

Idag är det väll fars dag? Får väll se om man far förbi pappa en sväng på lite fika och gratta honom.

vi hörs lite senare. Ska lyssna på musik vidare.

Jahap, då var den här lördagen slut. Huvva....

När jag började röja upp här i mitt rum ikväll så fick jag värsta städ-ilet så nu är mitt rum skinande ^^

Nu ska jag sova, är så trött fast jag inte har gjort något speciellt idag.

God natt vi hörs i morgon.