Det spelar ingen roll. Jag finns inte. Jag är bara den minsta och osynligaste spelpjäsen i hela spelet, det suddiga föremålet längst bak i hela bilden som ingen orkar bry sig om. Ett ord, en blick rätt in i ögonen fick mig att tro att jag för en gångs skull inte var suddig längre, men det blåste snabbt bort.

Hålet i bröstkorgen vet vad det ska göra...ge mig ännu mer smärta än vad jag redan har. Det gör ont att andas och jag känner hur jag vill gråta men det går inte, jag som är så duktig på att gråta. Allt är som avstängt och jag orkar inte bry mig.

Jag ska inte gråta inför någon, det har jag lovat mig själv och jag har lyckligtsvis lyckats att hålla det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

00.40 och här ligger jag igen, stirrar upp i taket och kan inte sova. Läser gamla inlägg, bläddrar snabbt igenom vissa, orkar inte läsa det.  Kampen mot mig själv fortsätter...kommer den någonsin att vara över?  Tror inte det. Min andra hälft l...

23 juni! vars far tiden? Satan så fort allting har gått, gått ut skolan vilket fortfarande inte har slagit mig?? Förstår inte varför det inte grabbar tag i mig, en sån stor händelse...men det kommer väl snart hoppas jag=)   annars vill jag inte...

Jag vet inte vad jag vill längre, vad jag har i åtanke...   Jag vet vad det är som håller mig kvar här, och om det inte funkar så kommer mitt hjärta gå i tusen delar och jag har då redan planerat att skulle det hända ska jag flytta så långt bort ...

jaa...det var ett tag sedan man var in här. Har mer och mer börjat glömma bort denna dagbok.   Och vad har hänt under tiden? Inte mycket egentligen fast ändå. Har iaf fyllt år :) Börjar inse att sommaren närmar sig och som varje år får jag mer ...

Länge sedan jag skrev nu, har inte kunnat hosta upp några enstaka ord för hur jag känner och mår just nu. Om man fick välja skulle man mer än gärna sova bort några veckor eller månader...   Känner hur det "gamla" hålet i bröstkorgen slits upp m...