blev inte så att jag for till kompisarna, ska ändå vara med dom i morgon kanske så jag tänkte att jag kunde stanna hemma och ta det lugnt bara =) kommer säkert ha tränings värk i morgon men det gör mig inget. har lagt på mig ganska många kilon tycker jag och jag vet inte riktigt hur jag ska gå ner dom...

------------------------------------------

Jag vet inte hur det känns längre. Jag vet inte hur jag ska känna. 

Kanske börjar år av psykisk smärta gå mot sitt slut, jag vet att det kommer låta konstigt men på något sätt så känns det tomt utan den ständiga smärtan i bröstet, som oroar sig för vad som kommer här näst, som är så besviken på att vissa personer kan svika en så lätt....

jag minns inte när jag var lycklig sist, när jag inte hade den här smärtan eller besvikelsen bärandes tungt i mitt bröst. 

Så klart det känns konstigt nu när allt är "normalt", ingen ny smärta och ingen ny besvikelse...bara gamalt kol, rester från en stor brand. Branden har slocknat men resterna glöder fortfarande lite.

Är livet så här, är det så här när det är normalt! 

Jag vet inte....jag tittar på folks ansikten varje dag och undrar vad som egentligen döljer sig bakom det. Kanske har dom eller haft lika ont som jag. Jag undrar också om den personen har ett bra liv hittils. Hur är ett bra liv?? Jag vet inte och jag börjar bli tokig på det! För jag vet inte hur en bra familj, ett bra liv eller en bra bakrund är...

Mitt liv har varit ett stort kaos, elden i mitt bröst har gått upp och ner. Ibland brann den svagt men den kändes ändå tydligt och vissa stunder fanns det då den brann över hela mig. Den inre smärta plågade mig. Men som flesta vet är det så att dom som mår sämst döljer det bäst.

Jag kan säga att jag var en av dom som döljde det bäst!

För första gången på åratal så kan jag säga att jag mår bra...och verkligen mena det...

tror jag då åtminstone, jag antar att bara tiden får avgöra...för som sagt, dom resterna av branden glöder fortfarande lite.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

00.40 och här ligger jag igen, stirrar upp i taket och kan inte sova. Läser gamla inlägg, bläddrar snabbt igenom vissa, orkar inte läsa det.  Kampen mot mig själv fortsätter...kommer den någonsin att vara över?  Tror inte det. Min andra hälft l...

23 juni! vars far tiden? Satan så fort allting har gått, gått ut skolan vilket fortfarande inte har slagit mig?? Förstår inte varför det inte grabbar tag i mig, en sån stor händelse...men det kommer väl snart hoppas jag=)   annars vill jag inte...

Jag vet inte vad jag vill längre, vad jag har i åtanke...   Jag vet vad det är som håller mig kvar här, och om det inte funkar så kommer mitt hjärta gå i tusen delar och jag har då redan planerat att skulle det hända ska jag flytta så långt bort ...

jaa...det var ett tag sedan man var in här. Har mer och mer börjat glömma bort denna dagbok.   Och vad har hänt under tiden? Inte mycket egentligen fast ändå. Har iaf fyllt år :) Börjar inse att sommaren närmar sig och som varje år får jag mer ...

Länge sedan jag skrev nu, har inte kunnat hosta upp några enstaka ord för hur jag känner och mår just nu. Om man fick välja skulle man mer än gärna sova bort några veckor eller månader...   Känner hur det "gamla" hålet i bröstkorgen slits upp m...