vilken lång dag säger jag bara...pust, ni anar inte hur skönt det känns nu när jag ligger i min sköna säng som bara väntar på att den ska få bli sovd i =] Ska snart stänga av datorn när jag har pratat klart lite med "sms killen", han vart helt plötsligt väldigt pratsam =)

Gud har sådan ångest nu ikväll att jag bara vill gråta! känner mig fet...vad har det hjälpt att jag har ätit som en gris! INGET, det har inte hjälpt ett dugg...va fan ska jag ta mig till med mig själv!

I morgon, träning och åter igen träning...lite mat, inge godis.!

Nej, ska inte tänka på det mer, inte ikväll, inte just nu...

Det syns på mig, att det allmänta ångesten kryper tillbaka...jag ler samtidigt mot den välkommande tillbaka men vill inte att någon annan ska se den. Ett par snälla välbekanta ögon på skolan idag frågade hur jag mådde. Klart man svarar Bra! Det är en ren reflex jag har lärt mig med åren att svara när folk frågar hur jag mår.

Men don där snälla ögonen tittade snett mot mig och hon sa: Nej Malin jag ser att det inte är bra...

Jag bara sänkte blicken....om det hade varit ett par veckor tidigare så hade jag nog sagt som det var. Sanningen! Men jag kan inte, berätta hur det egentligen är...hur ska jag kunna uttrycka mig i ord när det går så mycket bättre att skriva. Jag behöver inte hennes hjälp, inte hennes stöd. Jag är tacksamm mot den och för att hon har hjälpt mig så många år, nu känner jag bara att det är dax att svälja min ord! 

Jag stryker mina fingrar genom mitt blöta nytvättade hår. Andas in och ut....tittar på mig själv i spegeln. Tål inte att se mig i spegeln lång stund. Vänder ryggen mot och börjar ta på mig mitt enorma linne som jag sover i men som dessutom döljer det jag skämms för...

Sätter mig framför datorn, skärmen lyser ovanligt ljust. Jag kisar lite mot ljuset. Tänker igenom vad jag ska skriva ikväll...vill lätta mitt hjärta så börjar skriva men märker ju mer och mer jag skriver så sjunker jag mer och mer ner i det djupa hålet. Jag vet att jag sjunker, men det känns bra att skriva...det känns lite bättre....som sagt: Ett Steg Bakåt, Två Steg Framåt!.  <3