Det känns som jag har blivit nerslängd från något hus sedan blivit släpad av en bil flera kilometer. Men nej det har jag ju inte jag är bara så otroligt trött, kroppen skriker efter att få lägga sig ner och få sova. Håller kanske på att bli sjuk(?) Det håller jag säkert på att bli men jag hoppas att jag mår bättre i morgon för jag måste upp till skolan. Känns hemsk att ha missat en eftermiddag...haha men egentligen är det inte hela världen. ;P

När jag kom hem idag så tog jag på mig mina myskläder och satte på en film och kröp ner under täcket. Somnade några korta stunder och det var jätte härligt, har nyss ätit lite middag och det gjorde gott i magen :)

Tänkte sätta på en till film och bara ta det lungt en stund :)

Vi hörs. Kram <3

hej på er. ska egentligen sitta i skolbänken just nu med skolböcker framför mig men jag var så slut och trött i kroppen att jag for hem på lunchen. Kände att det inte fanns någon ork i mig så nu ska jag slänga mig på sängen och se en film.

Vi hörs senare kram <3

Ärren som sitter i min arm verkar aldrig blekna eller försvinna...det var ju såå länge sedan jag gjorde dom nu och ändå är dom fortfarande lika synliga. Även om jag inte tänker på dom eller någon har kommenterat så sitter dom där. Fullt synliga, fula och redo att avslöja mig, vad jag har gjort mot mig själv. Nu tänker jag Varför i helvete var jag tvungen att skära mig men en liten del av hjärnan säger Men nästa gång du ska göra det så gör det längre in mot armen så är dom inte fullt lika synliga...

Jag skruvar upp volymen på musiken så den ska överrösta mina tankar, jag lägger mig ner och höjer min arm och stirrar på dom fula ärren...  

Härliga sovmorgon! Har nyss fikat lite och tänkte väll bara sitta vid datorn en stund och lyssna på musik eller något sen kanske se en film med syrran och mamma :)

Det var länge sen jag skrev att jag har varit hos min pappa, men jag har faktiskt varit där men bara över dagen alltså inga långa besök har det blivit där...tänkte bara säga det så ni vet.

............................

Jag satt bara och tittade på det lilla barnet som bara är några veckor, så älskat av omvärlden, så många som tittar på detta barn med kärlek i blicken. Hålet i bröstkorgen slet till en gång och pressade luften ut från mina lungor. Hela kroppen spännde sig som i ett försök att göra ett motstånd men det fortsatte slita, smärtan ilade ut till hela kroppen. En stor klump med tårar fastnade i halsen och jag var tvungen att anstränga mig för att inte låta tårarna stiga mot ögonen, jag kan inte gråta, inte nu när det är så många runt mig.

Flashbackar spelas upp i mitt huvud, tydligt och högt så hålet rev till lite mer.

Jag står mot mamma som står med sina ilska ögon och skriker lika mycket mot mig. Jag är rädd inombords, vill bara sluta skrika och gå och krama min älskade mamma, vill att hon ska omfamna mig och trycka mig mot hennes bröstkorg men det går inte. Istället står jag och skriker för att inte visa mig svag. Tillslut darrar kroppen av rädsla och utmattning, hur många psykiska sparkar ska denna lilla flicka med dom stora blå ringarna under ögonen orka?

Jag trycker mig förbi mamma som fortsätter skrika, det snurrar i huvudet och jag vacklar fram mot dörren medans jag sätter fötterna i skorna och letar efter jackan med handen, jag hör mammas ilskna steg mot mig när jag tillslut hittar jackan och öppnar dörren och springer ut. Jag vänder mig om för att kolla och hon står just då i dörröppningen och skriker åt mig att komma tillbaka. Jag vänder blicken bort från henne och fortsätter gå med snabba steg. Den kalla vinter kvällen får mig att huttra till och jag stirrar efter röken som bildas när jag andas ut.

Kylan känns skön mot min hud och jag fortsätter gå, jag vet inte vars jag ska men jag måste bara bort ett tag....

Blev en lugn hemma kväll för mig. Har legat på soffa med mamma och sett tv och ätit godis hela kvällen (A) hahaa så nu ska jag sova. :) 

Vi hörs i morgon. kram <3

...........................................

Allt snurrar bara just nu...

sorry att jag inte har skrivit men har haft fullt upp med skola sen varit med kompisar osv... :)

Vet inte riktigt vad jag ska hitta på ikväll, har lust att ringa någon kompis och hitta på något men samtidigt känndes en hemmakväll lockande ;P

vi hörs om ett tag. Kram <3

.............................

Haha, ja det är klart. Hålet i bröstkorgen rev och slet som faan. Det kom som en chock, jag var inte ens beredd på det. Jag tryckte armarna mot bröstkogen och böjde huvudet ner för att låta en tyst tår få rinna ner för kinden. Det satt ju folk runt mig så jag kunde inte göra något. Klumpen i halsen var omöjlig att få bort. Tillslut skärpte jag mig och satte mig upprätt igen fast hålet fortsatte riva och slita, jag tvingade mig själv att inte rycka med när smärtan strålade ut i hela kroppen...men nu är det värsta borta eller? Nu behöver jag ju inte vänta på att det ska göra så lika jävla ont nästa gång...

hihii har nyss suttit med mamma och syrran och ätit glass tills vi har börjat frysa och nu ska jag gå ner och se tv med dom en stund innan jag ska sova. :)

Vet inte om jag hinner skriva i morgon men ska försöka hinna, men annars så får ni ha det så bra!

Kraam <3

...................................

Jag suckar till och försöker andas normalt med det är som någon har lagt en stor sten över mig. Jag sitter och väntar på att hålet i bröstkorgen ska slita till och att smärtan ska ta andan ur mig men den kommer aldrig...jag känner hålet, det finns där men det bara spänner sig lite. Är den här inre smärtan som jag känner i kroppen inte tillräckligt för att hålet ska börja plåga mig,? nej det verkar vänta på något värre....

jag suckar igen och slänger med huvudet bakåt så det hamnar på kudden...

oj veckorna går verkligen fort...redan fredag i morgon :D

har pluggat en liten stund nu och nu orkar jag inte mer så jag ska hoppa in i duschen och sen krypa ner i soffan och äta lite glass (A) Gottigott :D

vi hörs. kram <3

.................................

Hur ska jag kunna tacka för allt som hon har gjort för mig när en stor klump i halsen har bildats. Jag fortsätter och ler men känner hur tårarna stiger mot ögonen, halsen gör ont som faan, den där klumpen gör så ont och gör så att jag inte kan prata. Jag vill så gärna tacka henne men också be om ursäkt för att jag aldrig riktigt uppskattade hennes hjälp. Jag ville stoppa henne när hon var tvungen att gå och få gråta en stund så klumpen i halsen försvann så jag kunde få prata mer med henne och be om förlåtelse och att jag kommer att försöka hälsa på så fort jag kan. Jag skäms när jag tänker på att jag aldrig riktigt såg hur mycket hon ställde upp för mig, hur kunde jag? Snabbt var hon tvungen att gå och när kommer jag få träffa henne igen...om några dagar, om någon vecka, månader? Jag vet inte men det gör ont när jag tänker på att hon inte är en del av mitt liv längre...