Jahap, då var den här lördagen slut. Huvva....

När jag började röja upp här i mitt rum ikväll så fick jag värsta städ-ilet så nu är mitt rum skinande ^^

Nu ska jag sova, är så trött fast jag inte har gjort något speciellt idag.

God natt vi hörs i morgon.

shiet varför går tiden så snabbt. Kanske för att jag gruvar så mycket mig inför kommande vecka :/

Har absolut inte gjort något vettigt idag men tänkte röja upp här en stund nu. Blir nog en lugn kväll, har så ont i huvudet så jag orkar inte fara ut någonstan. Det kändes trist men det känns som jag behöver ta det lugnt kanske. :)

Vi hörs lite senare.

..................................................
..

Varför gör det så ont i hålet i bröstkorgen men så finns ju också värmen från dig som är så behaglig.

Varför känns det som all smärta och allt bara är bortblåst med vinden när jag kliver in genom din dörr, när jag ligger i din famn. När jag har varit tvungen att slita mig och gå så är allt tillbaka igen, hålet i bröstkorgen fortsätter slita och riva precis som det gjort innan i flera dagar. Fast fortfarande finns lite av din värme kvar hos mig. Hålet i bröstkorgen beror inte på dig, utan för allt det andra!

åå det gör så ont när ska det sluta! Jag orkar inte längre!

Smärtan kommer i vågor och ögonen fylls med tårar fast jag gör mitt bästa med att försöka pressa ner dom, vill skrika ut men jag kan inte.

Vill kunna ha friheten att flyga iväg men mina vingar är för trasiga.

Gud vad tiden gick snabbt då, har typ inte gjort något sedan jag vaknade. Har bara sett film på datorn.

Vet inte riktigt vad som händer ikväll men vi får väll se :) kände inte för att sitta hemma....

Nu ska jag återgå till filmen.

vi hörs lite senare :)

.........................................

Hålet i bröstkorgen fortsätter slita och riva som det har gjort i flera dagar nu, men det gör faktiskt mindre ont när du finns i mitt huvud. Som att smärtan fortfarande finns där men lindras lite <3

Saknar dig så det gör ont, love hurts <3 Nu känns det som du är typ 100mil bort igen fast du egentligen är så nära...

Det går inte att beskriva med ord <3

Vill bara spola tillbaka tiden så det blir fredag kväll igen <3 Du förgyllde min kväll. Orden som vi båda vill säga till varan men inte vågar gnager inombords, dom vill glida över mina läppar men det är något som drar tillbaka dom. Orden är Jag älskar dig och betyder mer än tusen andra ord.

Din famn är så otrolig, varm och så oerhört oemotståndlig och du är så gullig att du tar emot mig med öppna armar när jag vill krypa närmare. Vill bara spola tillbaka tiden. Du får mig skratta och le och att se dig skratta med ditt underbara leende får det att värmas inombords.

Men samtidigt som allt det här underbara så finns fortfarande dom negativa tankarna i min skalle och gör så att jag får så satans i huvet. Han är ju så underbar på alla sätt och vis, varför skulle han ens öppna ögonen mot mig? Jag tittar mig i spegeln och förstår inte.

Det bankar i huvudet och jag kniper ihop ögonen och trycker händerna mot skallen. Försöker tränga bort alla negativa tankar om mig själv och bara tänka tillbaka på dig och när jag ligger i din varma famn. <3

God morgon på er, vaknade bara för en liten stund sen och det känns skönt att inte ha sovit bort hela dagen ;)

Hade jätte trevligt med kompisarna igår, blev en film, godis och en massa skratt :D Alla började som dra sig hemmåt rätt tidigt så då for jag till dig och hade det jätte mysigt <3

så nu blir det frukost om en liten stund sen blir det väll bara att ta det lugnt ett tag :)

vi hörs lite senare.

  <3  

Hinner inte skriva något längre inlägg nu utan tänka bara önska er en trevlig kväll :) <3

Ska fara till kompisarna nu där det blir se film och käka en massa godis och självklart en massa prat :D

vi hörs i morgon.  

Gud det känns som det nyss var måndag och man satt och gruvade sig över hur mycket skolarbeten man hade i veckan...åå längtar inte tills nästa vecka då det är dubbelt så mycket som det har varit i veckan i skolan... :/

Nej usch! Nu är det iaf helg och det känns så jävla härligt :D Ska riktigt sova ut i morgon.

Ikväll ska jag vara med ett par kompisar och se film och typ käka en massa gott :)

vi hörs lite senare.

Jag orkar just så pass stå på mina egna ben själv utan någons hjälp. Jag orkar inte bry mig vad mina ögon vill avslöja för alla andra nu när jag inte orkar hålla emot, jag bara förlorar och det ger mig bara mer smärta.

Men hur mycket mina ögon än visar hur ont det gör inombords är det ingen som tittar så djupt så att dom ser.

Snart är det helg och det tackar jag för, en jobbig skoldag kvar. Får ångest av att bara tänka på hur mycket jag har att göra i skolan...hur faan ska jag orka ta tag i det när jag knappt orkar gå omkring och pressa fram ett fejkat leende?!

Jag tar mitt headset och slänger mig i sängen och drar täcket över huvudet. Skruvar upp musiken på max i ett försök att överrösta mina tankar och smärtan som kommer från hålet i bröstkorgen och som strålar ut i hela kroppen så att jag tillslut känner mig medvetslös. Känner hur en oskyldig tår rinner ner för min kind och hamnar på kudden.

Klockan tickar iväg men jag orkar inte bry mig, ligger och önskar att jag kunde laga mina fula, trasiga vingar så att jag kunde få flyga iväg. Men det går inte, dom går sönder mer och mer för varje dag och hålet i bröstkorgen dunkar av smärta och gör sig bara större och större. Det känns som hela jag ekar när jag går. Smärtan i bröstkorgen är outhärdig, jag kämpar mig igenom dagarna, på skolan måste jag smita in på en toa ibland och sätta på vattenkranen och sätta mig på golvet med armarna om mina ben och gunga fram och tillbaka bara för att det gör så jävla ont. Och hemma går jag omkring som en zombie, orkar inte prata utan svarar bara på tilltal och försvinner in på mitt rum med headset så fort jag får chanserna. Om det är någon som börjat undra? Nej varför skulle någon ens tänka på mig...kompisarna på skolan märker inget, hemma tror dom bara att jag är trött och behöver en god natts sömn...Varför ser inte ens dom hemma hur ont jag har när det är några av dom som orsaker det!!

Jag vet inte hur länge jag orkar mer...